- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XXXIV /
28

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

Gunnar Ekholm,

att förlägga strandlinjen vid tiden för fyndet, öfvergången
mellan äldre och yngre järnåldern. Vittnesbörd om dessa
förhållanden ha vi möjligen att se i de nämnda pålverksrästerna,
ehuru ju dessa kunna vara af senare datum än kedjan.
Möjligen har under äldre järnåldern här endast varit ett vadställe.
Härmed räknar Lundberg, såsom framgår af hans uttalande,
att den häst, till hvars mundering betselkedjan en gång hört,
»har med all sannolikhet förolyckats vid någon ryttares försök
att komma öfver, antagligen på grund af svag is eller kanske
vid vår- eller höstflöde i sundet, innan ännu någon bro fanns».

Äfven under förutsättning, att här en brobyggnad funnits
redan vid den tid, då kedjan kommit i vattnet, blir dock en
dylik olyckshändelse mycket förklarlig, ty denna bro har
säkerligen varit af det primitiva slag, som vi känna från andra
håll — en af pålar förstärkt fyllning af sten och grus med en
i midten befintlig öppning för strömfåran1. Den har sålunda
snarast varit en låg bank, som ofta varit öfversvämmad och
farlig att passera.

Att i hvarje fall i en senare tid en vägöfvergång här
funnits antydes af &tt den runsten — en af de i dessa trakter
rätt talrika Balle-stenarne2 —, som numera är flyttad upp till
stora landsvägen för att komma bättre till synes, ursprungligen
stod nära stranden invid fyndplatsen. I betraktande af de
talrika exemplen på placering af runstenarna invid vägar och
broar3 har man i detta förhållande rätt att se ytterligare ett
bevis för att dalgångens förträngning vid Kassviken är platsen
för det gamla Orasund. Här har den forna Or sundsbro legat
och äfven den längre ut mot sundets mynning liggande byn
Orsunäa har af, vattendraget fått sitt namn. När vid den
fortgående landhöjningen bron kunnat förläggas längre ned, har
namnet Örsundsbro öfverflyttats på den4.

Enligt Lundberg är den väg, som här gått fram, ingen
annan än den gamla kungsvägen på dess sträckning mellan

1 Sahlgren. Forntida vägar (Uppl. Fornm. Tidskr., H. 26, 1910), s. 98 f.
— von Friesen, Upplands runstenar (Uppsala 1918), s. 16.

2 Bautil, nr 377. — Liljegren, Runurkunder, nr 71. — Dybeck, Sverikes
runurkunder, 1 (Sthlm 1860), nr 130. — von Friesen, anf. arb., s. 61.

3 von Friesen, anf. arb., s. 14 ff. — Runstenarnas betydelse för »vår
annars så litet bearbetade forngeografi» framhållen af Dybeck i Svenska
runurkunder (Sthlm 1855). företalet.

4 Lundberg, anf. arb., s. 93.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/34/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free