- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XXXIV /
42

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

Hjalmar Lindroth,

Följande former av namnet Värmdö äldre än 1366 kunna
anföras: vermd0 1314 (Sv. dipl. 3, s. 148; Reg. uppsal.), wermdce
1322 (s. 545), wermd0 1323 (s. 591, 593; i två skilda brev),
vermd0 1339 (4, s. 670), wermd0 1343 (5, s, 237), vermd0 1344 (s.
315). Dessa vittnesbörd äro fullkomligt avgörande för vad som
är den gamla rätta formen. Men nu kan man fråga sig:
varför uppträdde sedan sådana.skrivningar som Vcerundö, Werendhö?
Dessa se ju i viss mån ålderdomligare ut. Jo, anledningen
är att söka i samma företeelse som då danskarna säga hente,
då vi säga hämta (båda av hem), eller vi själva i vardagstal
varnt i stället för varmt. Ett m har svårt att hålla sig kvar
framför tandljud (t, d); det blir lätt självt tandljud (n).
Exempel på sådant finnas ,redan i fornsvenskan. Värmdö blir
såle-,des lätt till Värndö (ett uttal som för resten inte torde vara
obekant nu heller). Om man nu vet att rn i uppländskan inte
förrän långt in i nysvensk tid sammansmälte , till det enhetliga
»övértandljud» vi nu ha i talspråket (barn, horn), utan
uttalades söm tvä skilda ljud (r + n), begriper man hur lätt en
vokal, allra helst i skriftspråket, kunde komma in emellan r
och n: I 1600-talets uppländska och stockholmska skrev mari
t. ex. baren för barn, och Karl XI talar i sina brev om Arwe
Hören (Arvid Horn). Då emellertid inga fornsvenska
exempel på detta vokalinskott uppvisats i skrift, böra vi kanske
antaga, att de mer eller mindre lärda skrivare, som redan på
1300-talet kommo med Verendö (Verundö) i stället för Värndö,
voro påverkade av sin kännedom om bygdenamnet Värend.
Namnforskaren har ideligen att handskas med sådana former
varigenom kvasilärdomen genom anknytning till välbekanta
namn sökt finna mening i ett mindre självbegripligt. I
Upplands lagmansdomsbok från 1490-talet (Sv. Förnskr.-sällsk.
saml., H. 132), liksom på 1500-talet, heter det därför också
Värindö, werindö, wärendöö o. d. Men därav böra vi inte låta
lura oss. Och på Saxos tid (omkr. 1200) fanns ingen
anledning till eii sådan form av vårt önamn.

Nu kan man ju emellertid säga: men om formen Värmdö
är oförklarlig, är inte detta en anledning att misstänka den
som förvanskad? Jag menar: nej — så pålitligt som formen
i detta fall är styrkt som den äkta. Men därtill kommer, att
formen Värmdö enligt min uppfattning icke är oförklarlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/34/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free