Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272
K. V. Zetterstéen,
: Dessutom namnes stenen, ehuru mera i förbigående, även
hos C. A. Klingspor & B./Schlegel, Uplands herregårdar,
Stockholm 1881, art. Örbyhus, sp. 28
I äldre tiders handskrivna litteratur hava inga
upplysningar erhållits. Jag har genomgått åtskilliga handlingar rörande
Vendels socken både i landsarkivet och i lantmäterikontorét i
Uppsala, men utan resultat. Dessutom har bibliotekarien Grape
fäst min uppmärksamhet på ett för mig förut obekant arbete,
Eansalcningar om Antiqiäteterna 1667—16842.. I första delen,
.som omfattar Uppland, Södermanland, Västmanland, Nerike
och Värmland, redogöres för den undersökning, som den 26
augusti 1677 anställdes av pastor Jonas Ivari Edhelius i
Vendel på grund av Kgl. Maj:ts påbud av den 28 november 1666,
men om Kurirstenen nämnes ingenting. Möjligen finns det
någon anteckning om den märkliga inskriptionen i något
gammalt manuskript, som ännu icke framdragits ur arkivens
göm-. mor, men det tjenar tydligen ingenting till att leta efter
dylika notiser, och skulle någonting framdeles komma i dagen,
lär väl detta bero på en tillfällighet. ; .
Huru mycken sanning den ovan anförda legenden
innehåller, tillkommer det ej mig att bedöma; Man skulle emellertid
snarast _ vänta, att inskriften först anbragts på stenen, vilken
både på grund av sitt iögonenfallande läge och sin
imponerande storlek synnerligen väl lämpade sig för en dylik
dekoration, och att de båda kurirernas möte av folksägnen
sedermera förlagts till samma plats.
Efter min första undersökning av Kurirstenen, i maj 1920,
har jag besökt platsen många gånger, dels för. att själv
studera de starkt förvittrade bokstavstecknen, dels för att om
möjligt erhålla en kopia, som kunde lämpa sig för
reproduktion. Vid ett av mina sista besök, i oktober 1921, hade
inskriften synbarligen kort förut varit utsatt för åverkan av
okynnigä individer, som dock ej lyckats åstadkomma någon
större förödelse. I närheten anträffades också en sten av en
knytnäves storlek med tydliga spår av att nyligen ha använts
söm tillhygge.
Den av docenten Lindqvist tagna fotografien, på vilken de
hebreiska konsonanterna ifyllts med krita, är synnerligen väl
1 Enligt benäget meddelande av förste bibliotekarien A. Grape.
2 Handskrift i Kgl. Biblioteket i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
