- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XXXVI /
72

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’278

K. V. Zetterstéen,

samtidigt med honom levde en kyrkoherde Tilaceus i Dalsland,
som var berömd för sin skicklighet att skriva hebreisk vers,
men det var dock egentligen först på 1600-talet, som studiet
av hebreiska språket uppblomstrade., I varje fall är det mycket
sannölikt, att inskriftens författare (illhört det andliga fetåndet.
Söker man nu bland prästerskapet i Vendels socken i äldre
tider efter en person, som kan ha haft någon särskild anledning
att intressera sig för Erik XIV:s sorgliga öde, så torde det ligga
närmast till hands att tänka på den Aurivilliska släktens
stamfader, Olaus Christopheri Aurivillius, född l603 och död i Gävle
1668. Han var son till inspektören på Örby1 Kristofer Olson och
antog namnet Aurivillius efter Örbyhus, som oriktigt
kombinerades med »öra» (auris). I februari 1622 inskrevs han som student
vid Uppsala universitet2; år 1629 blev han vice pastor i
Uppsala och 1632 filosofie magister. Efter tjänstgöring i Uppsala
och Knutby utnämndes han till kyrkoherde i Vendel 1646 och
till innehavare av samma ämbete i Gävle 1648

Av olika sagesman berömmes Aurivillius för sin begåvning
och duglighet. Enligt Upsala ärkestifts herdaminne I, 450
karakteriserades. han av konsistoriet »såsom en man af förtjenst,
höga embetsgåfvor och märkliga, framsteg in studiis». I Gävle
gjorde han sig bemärkt genom sin nitiska omvårdnad om
skolan, och efter hans död förklarade borgerskapet, att de på
grund av lians stora förtjänster helst skulle ha sett, att han
fått sin son Petrus till efterträdare. Men tillika var han även
känd för en viss självrådighet, och under sin ämbetsfid i Gävle
råkade han upprepade gånger i delo med borgmästarne
därstädes8.

1 Enligt uppgift i handskrivna samlingar till den Aurivilliska släktens
historia (Uppsala universitetsbibliotek X 251 b); hos J. E. Fant & A. T.
Lastbom, Upsala ärkestifts herdaminne, Upsala 1842—45, 1,450 kallas han
bonde, vilket icke hindrar, att han kan ha innehaft någon lägre befattning
på Örbyhus.

2 Uppsala universitets matrikel, utg. af Aksel Andersson 1. 1595—

16B2. Uppsala 1900.

8 I de ovan citerade Aurivilliska anteckningarna berättas bland annat
följande: »1651 d. 18 Apr, hade M:r Olof Aurivillius trädt ifrån sin ordi-

narie veckotext och en särdeles text predikat, uti h vilken predikan han

absolut uteslutit Landshöfdingen, Borgmästarne, Rådmän och Fougden från

allt kyrkoregementet och transporterat detsamma på sig och kyrkoförestån-

darena. Hvarföre Borgmäst. Elias Pehrson lefvererade ifrån sig på
Råd-stugubordet nycklarne till kyrkokistan och ville sedan dermed ej hafva
att beställa».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/36/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free