Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Recensioner. 99
99
en stilhistorisk undersökning, att palatset börjat byggas under tiden
1250 —1275 sannolikt av samme mästare, som lett uppförandet av
Strängnäs domkyrka; som förf. närmare utvecklar, göra skäl av historisk
art det sannolikt, att det är konung Valdemar, som någon gång under tiden
1266 —1274 låtit påbörja uppförandet av slottet. I detta kapitel beskrives
även närmare det utseende, palatset sannolikt haft. Thordeman hävdar
här, att byggnaden omöjligt främst kunnat vara avsedd till bostadshus.
Säkerligen har den i främsta rummet haft en annan uppgift: att tjäna
som mötesplats vid de »samtal», som vid denna tid började äga rum
mellan konung och råd, vilket senare nu utvecklas till ett verkligt
riksråd. Palatset skulle således, som Thordeman uttrycker sig, på sätt och
vis kunna kallas »Sveriges första parlamentshus». . ...
De historiska notiserna om slottets öden utfyllas på ett värdefullt
sätt av utgrävningens resultat. Genom en kombination av de litterära
och arkeologiska vittnesbörden ha vi nu en i stora drag rätt tydlig bild
av palatsets historia. Grävningarna ha, som ovan nämnts, visat, att det
sannolikt är konung Valdemar, som låtit uppföra slottet någon gäng
under åren 1266—1274. Antagligen har det dock blivit färdigt först
under Valdemars broder och efterträdare Magnus Ladulås. Under
Magnus och hans son Birger har palatset upplevat sin glansperiod. Så är
det bekant, att på ett rådsmöte, som hölls på slottet år 1279, utfärdades,
härifrån den viktiga s. k. Alsnö stadga. Palatset har varit ett
sommarresidens, det framgår både av historiska dokument och utgrävningen. År
1 304 inträda emellertid oroliga förhållanden, och därmed har slottet
upphört att vara konungaresidens; de historiska källorna veta fr. o. m. nu
ingenting om slottet. Utgrävningen har dock visat, att själva palatset
fortfarande existerat. Någon gång vid 1300-talets slut går emellertid hela
anläggningen under. Härom tiga visserligen källorna, men det framgår
som ett ofrånkomligt resultat av utgrävningen. Massor av anträffade
pilspetsar visa, att undergången skett vid ett väpnat överfall, och likaså ha
grävningarna gett vid handen, att hela anläggningen därvid blivit nedbränd.
I avhandlingens andra huvudavdelning lämnar Thordeman en ingående
utredning av hallbyggnadstypernas historiska utveckling. Han uppdrar
här många förut ej klarlagda arkitekturhistoriska utvecklingslinjer och
lämnar även i övrigt många viktiga utredningar. Här kunna vi dock ej
referera resultaten av dessa undersökningar, som av de speciellt
fackkunniga erhållit varma lovord. Det må blott nämnas, att Thordeman
kommer till den slutsatsen, att Alsnö hus till sin typ icke utvecklats ur den
fornnordiska hallen, utan ur kontinentala förebilder.
Thordemans arbete utmärkes av överskådlighet och klarhet, varför
även den icke konsthistoriskt utbildade läsaren med stor behållning kan
taga del av detsamma. Nöjet vid läsningen ökas än ytterligare därutav,
att förf. visar sig besitta en förträfflig stil, ren, knapp och samtidigt
uttrycksfull; vid jämförelse med åtskilliga konsthistorikers överlastade och
orediga språk verkar denna stil genom sin förnäma enkelhet.
Det är med livligt intresse, man motser den monografi över
Adelsö-grävningarna, som Thordeman utlovar, liksom man hoppas på en rik
framtida såväl grävnings- som författarverksamhet av hans hand inom speci-
TJpplands Fornminnesförenings Tidskrift XXXVI. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>