- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XLIII:1 /
2

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 Landshövding Hammarskjölds invigningstal

låter de värdefullaste samlade tillgångar av erfarenhet och kunskap
gå förlorade. Människolivet är i sanning kort, och det kan vara
dystert att tänka på de andliga skatter, som tillika med kroppen
synas ’ hemfallna åt förgängelsen. Sådana förluster kan endast
drömmaren önska se avvärjda genom levnadens förlängning utöver trånga
gränser. Men om den enskildes tillvaro är och förblir flyktig, kan
folket leva i århundraden och årtusenden.

Folket har den livslängd, som förmenats den enskilde. Folket
har tid att samla erfarenhet och att förkovra sig i kunskap, insikt,
viljekraft och alla andra goda ting av högre eller lägre ordning.
Försummas något, är det åtminstone icke rådrum som fattas.

Släktled efter släktled bör folket växa i vad man med
gammaldags uttryck kan kalla vishet och dygd. Oavlåtligt bör det icke
blott akta på stundens krav, utan även känna och behjärta
sambandet med det förflutna. Endast så bäres ansvaret för framtiden.

Ett folk, ett livskraftigt folk, förbliver ständigt ungt med allt
det goda och sköna, som ungdomen innebär, men äger på samma
gång den mogna ålderns styrka. Det är också underkastat dennas
förpliktelser. Ett folk har ej lov att såsom det späda barnet sträcka
sig efter det; som lyser i ögonen, eller skrika efter ständigt nya
leksaker, som äro dömda att inom kort kastas undan och förgätas.
Ett folk har icke heller lov till den första ungdomens lynnesskiften
mellan lättsinne och svårmod, ej rätt att vara upprymt utan skäl
och att utan skäl hängiva sig åt missmod och förtvivlan.

Folket får icke stå yrvaket som en Adam just formad av
Skaparens hand. Det har en historia, en forntid^ som stärker och
förpliktar, och som det , bör känna, akta och lära av. Icke behöver
envar av oss beflita sig om hävdaforskning eller tillägna sig varje
grand av de fynd, som skattgrävarnes flit och skarpsinne bringa i
dagen. Men ju mera man vet om sitt folks öden, om dess. bedrifter
och missgrepp, dess framgångar och lidanden, desto bättre. Desto
mera känner folket sig självt, och att känna sig själv är, om icke
vishetens begynnelse, dock en god och oumbärlig grund för visheten
och den därmed, förbundna dygden. Det väsentliga ligger dock icke
i en inlärd och yttre kunskap, men i det djupa och fasta medvetandet
om samhörighet med förfäderna och om ansvaret inför de
efterkommande. Ett folk med sådant medvetande kan icke begå
självmord, varken lättsinnets eller liknöjdhetens eller misströstans. Det
kommer därföre att leva, ty ett folk dör ej utan egen tillskyndelse.

Folket är ett. Landet är ett. Liksom de enskilde kan envar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/431/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free