- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XLIII:1 /
8

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

Axel Lundeberg

dagen till ära, nöjde sig ické¾ied att trona på förmakssoffan och
där mottaga sitt främmande, utan hon placerade sig i ingångsporten
för att vara den första att skaka tass med och välkomna de
väntade vännerna. ’

I matsalen dignade namnsdagsbordet under presenternas,
bakelsernas och tårtornas mångfald, under det luften mättades av
blombuketternas ’doftande parfym. Glädjen stod högt i tak, ty på den tiden
saknades totalt de tvenne myndiga fridstörarne, herr’ »Krus» och
fru »Etikett». Man åt och drack äv hjärtans lust, och de obundna
tungorna slamrade som trumpinnar på ett upptorkat kalvskinn.
Efter magfyllan och pratsjukan kommo lekar och dans, vari hela
samlingen deltog. , .

Jag var vid det nu ifrågavarande tillfället en pöjkbyting på
8 eller 10 år. Med vidöppna ögon slukade jag det skiftande
skådespelet av piruetteran de, hoppande och dansande -levnädslustiga
fest-prissar. Vad , som i synnerhet roade mig var att se de inträdandes
hovmässiga hälsningar och artighetsbetygelser mot det täcka könet.
Det var nämligen icke nog med att ..de bugade sig, då de bjödo
upp till en vals. De måste börja minst fem fot från den utkorade
motparten med att oupphörligen skrapa golvet med högra foten,
alldeles som en tupp, då han vill vara gentil mot sin höna. Då
målet äntligen hunnits, måste han akta sig att icke stupa omkull
i den skonas krinolin, vilken som en påfågelsstjärt spridde sig kring
sitt offer både fram och bak och runt omkring. Dessa krinoliner
voro i mina ögon något rent av underbart. De höllos utspridda
som segel medelst fjädrar av ståltråd, valfiskben eller ihåliga
luft-fyllda rör, vilka som tunnband omgåvo hela härligheten — mirabile
dictu. De måste behandlas med stor försiktighet, ty om de icke
konstmässigt. höllos i styr, då damen satte sig ned, så sprang hela
tillställningens framsida upp i luften, liksom då ridån går upp pä
teatern, och visade mer än anständigheten tillät. Tack vare
^damernas försiktighet hörde dock dylika; olyckshändelser till
sällsynt-heterria, åtminstone i städat sällskap. En annan olägenhet
medförde krinolinerna i blåsväder, ty stundom hände det att den
nyckfulla vindpusten kom kilande underifrån och därvid lyfte den
krinolinade damen liksom en luftballong högt upp i vädret: till
åskådarnes stora förlustelse — för att icke säga uppbyggelse. En
gång spelade detta egendomliga kjoltyg ett par gamla adelsnuckor
ett förargligt spratt, som de nog icke så lätt kuride glömma. De
kommo till mitt hem på besök i en då bruklig s. k. sufnettvagn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/431/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free