- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XLIII:1 /
9

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett »förfärderligt» oväsen ’ (!Ö

Vägen till mangårdsbyggnáden var en lång och brant backe, och
nu hände det sig vatt, då den urgamla vagnen i vild-fart rasslade
ned utför sagda backe, bottnen plötsligt lossnade och föll ut,
varvid de högadliga nuckornas ben plötsligen sänktes ned
genom-öppningen, och då denna var för trång att genomsläppa de vidlyftiga
krinolinerna, nödgades de komma trippande barbenta till porten, i
det körsvennens alla ansträngningar att hejda de eldiga
vagnshästarne voro fruktlösa. De högadliga blevo därefter kända under
smeknamnet »Fröknarna Trippanätt». Dock sådant kunde* ju endast
hända i krinolinernas välsignade tidevarv.

Men åter vändom till gumman farmors namnsdagsfest, som
visserligen ägde rum på hennes gästfria änkesäte, Tunaberg i Gamla
Uppsala socken, en fjärdingsväg från staden Uppsala. Dansen var
i full gång. Min får var en utmärkt virtuos på violin, och han
trakterade instrumentets välljudande strängar med sådan kraft, att
de dansande paren rent av blevo vimmelkantiga och stundom
knappast visste vad som var upp eller ned. Men musikens ljuvliga toner
överröstades dock av det ideliga, högljudda, öronskärande knarrandet
i kavaljerernas blanklädersstövlar, ty Ni må veta att det var på
högsta fibben att i sulorna ha inlagt något slags maskineri, som
åstadkom ett »förfärderligt» knastrande och brakande, då man rörde
på benen, och i all synnerhet vid dåns. Fiolspel,’skökhàrr, glam
och skämt åstadkom också ett nästan bedövande buller, liknande
en avlägsen åska eller ett skummande vattenfall — icke precis likt
Niagara, men kanske något mera liknande Minnehaha —
Skrattfallet.

Men lyss, vad är det? Mitt i detta dundrande, knarrande och
brakande höres helt plötsligt och oväntat ett fint men gällt och
genomträngande pipande och gnällande, som kom musiken att tystna
och de dansande att brådstörtat stanna mitt i en stormande
hambopolska, som just då gick av stapeln. Det mystiska pipet och gnället
var nu det enda ljud, som avbröt den hemska tystnaden, och tycktes
förfölja en av de dansande damerna, som nu, rodnande som en
ny-utsprucken ros, rusade in i ett av de närgränsande smårummen, där
hon avmattad och nervös sjönk ned på en svällande divan, förgäves
bemödande sig att hejda det olycksaliga pipandet och gnällandet,
som icke upphörde förrän det brustna gummiröret i hennes krinolin
klämt ur sig all den gas det innehöll. Den genom det ihållande
pipandet uppståndna bestörtningen hade emellertid lagt sig, så snart
det upptäcktes att pipgåtans lösning endast bestod i ett av den för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/431/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free