- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XLIII:1 /
43

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lokalsägner från Bälinge.

Upptecknade av
Eva Österberg.

Gullbacken vid Gullögla.

1. I Gullbacken ligger en skatt begraven; Den lags ner före
30-åriga kriget. Den, som rådde om skatten, dog i kriget. Nu kan
man inte hitta den, fast maii försökt. På sidan åt bäcken till har
man grävt en djup grop, men man har inget hittat. Och nu har
de låga så länge i jorden, så nu har nog trollen fått makt med de.
Trollen får makt med jordsatta skatter.

2. Förr bodde de troll i Gullbacken. De ligger gull och silver
begraft där. En gång höll dom på och grävde och fick tri gånger
fram en kittel med guld och silver så pass långt, att dom höllt i
örena på’n. Men alla tri gångerna, sjönk han tebaka; I kitteln
såg dom gull och silver i stora järjiga (ärgiga) klumpar. De hade
låga så länge i jorden, så de hade vurti jarjit. De va mycke andra

/ saker i den också. Mitt ibland de andra, så såg dom en hel hop
sjärskerspiper.(sjöskumspipor) med långa, långa skaft. — Dom som
grävde feck inte säja någe och inte feck dom skratta. Men. första
gången dom feck opp kitteln så pass, så dom höllt i örena på’n,
så feck dom si en höna, som drog ett halmlass. De såg så tokit
ut, så då kunde dom inte låta bli å skratta, och då sjönk kitteln
ner igen i jorden. -—Andra gången dom feck opp ’en och hade
tag i örena och drog, så feck dom si Gullögla stå i ljusan låga.
Då vart. dom rädda och skrek till, och medesamma så sjönk
kitteln ner i jorden igen. — Tredje gången dom hade fått opp
kitteln så pass, så dom kunde hålla i örena på’n, så kom själva
Hornper efter dom, och då kunde dom inte låta bli och skrika
förstås, och mesamma så sjönk kitteln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/431/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free