- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XLIII:1 /
45

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lokalsägner från Bäliiige , 45

frarnförn. Ormen försvann, men jorden va’ öppen, en lång stund,
så Västereld kunde titta ner ungefär en .Va m. , Där nere såg han
trollen och mycke’ fint å grant, som dom hade där nere under
berge’.

2. Knaperåsen ligger ungefär ett stenkast från Silverberget.
Dom ligger på varsin sida av landsvägen på Domarbo ägor.
Knaperåsen, de’ ä’ ett riktit spökarberg de’. Där bor de’ också
troll. Dom har egna kor inne i berge’ men ibland tar dom andras
också, som går i vall i skogen. Somliga kor tar dom in i berge’
å mjölkar,; å se’n släpper dom ut dom, men somliga kommer aldrig
ut ur berge. Ibland släpper dom ut dom stulna korna på bete.
Kornas ägare kan kanna igen dom, och försöka få den dom, men
de’ går inte, de’ va’ inte värt. Om dom motar dom aldrig så, så
springer korna bara runt Knaperåsen, men därifrån går dom inte.

Men soldat Ekström i Domarbo, han kunde få dèn dom han.

’ Han geck å kika mellan stenarna pä Knaperåsen, å på ett ställe
kunde han titta ända ner i berge’. Då såg han korna, som trollen
hade tagi’. Då geck han hem och ladda stora nintläsbössan, som
’an hade. Den använde han bara till att skjuta trollskott me’..
De’ va’ en stor, tung gammal bössa. Nu ladda han den me’
eggstål och lite annat smått. Sen läste han några starka ord, och så

. stog han hemma å skot. De’ dröjde, inte länge förr’n korna kom
hem från Knaperåsen. Men pin blöta av svett va’ dom, när dom
kom tillbaka:

3. En gång när Jan Andersson i Nyvlabodar va’ ute å plocka’
lingon i skogen ve’ Knapéråsen, fick hän si nå’ grant som blänkte
på en stubbe. De’ lyste av gull å silver. Jan Andersson blev
nyfiken gick fram för å titta’ efter va’ de’ va. Men dä fick ’an höra
en röst, som skrek så högt, så de mullra i hela skogen: »Lät bli
de’ där, för de’ ä Mårtentusses vantar!»1 När han titta opp, sä fick
han si en gubbe som va’ så stor, så stor och grov. Nog räckte han
opp till trädtopparna alltid. — Nu begrep Jan Andersson, att han såg
själva trollfar, som bodde i Knaperåsen, och att han hade kallat sej
själv för Mårtentussè. — Han vart så rädd, så han sa’ se’n, att
han aldrig i hela sitt liv har varit så rädd söm den gången. —
Han sprang hem, så fort han kunde. Lingonkorgen glömde han

kvar i skogen. Den måtte gumman hans gå efter d’än därpå.

_________________________________________________^__ . .. •* . ■’."’’■•

1 Trollen nämna icke saker och ting vid deras rätta namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/431/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free