- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XLIII:1 /
112

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

K. W. Herdin

under åren, 1862—1866 i medeltal till 49 % på
Uppsala—Gävlelinjen och till 39% på linjen Uppsala—Stockholm. Den tidiga
avgångstiden på morgnarna i det senare fallet torde ha verkat
avskräckande.1

Gamla meddelare veta att berätta om den stora gulmålade,, av
3 hästar i bredd dragna diligensen, som skramlade genom staden,
och om den med sabel och pistoler beväpnade postiljonen, som på
sitt posthorn blåste signaler. Resorna voro stundom nog så
besvärliga, då snöhinder inträffade, men även däremellan, »då
slätterna voro bara oeh skogarna snöfyllda». Lösa medar medfördes
för att vid behov anbringas på hjulen. Att postbefordran till de
norra socknarna, som icke berördes av postlinjen, var ytterst trög
och besvärlig, anmärkes som en given sak.

Men så kom en ny tid med järnbanor, som genomkorsade
Uppsala i olika riktningar och erbjödo snabbare och bekvämare
befordran av post och, personer. På hösten 1866 började tågförbindelsen
mellan Uppsala och Stockholm. Postdiligensen på denna linje torde
kort därefter ha upphört. Däremot fortsattes förbindelsen på linjen
Uppsala—Gävle ännu några år inpå 1870-tälet liksom ock den
västra posten på Enköping och Västerås, som sedan 1862 avgått i
diligens från Uppsala söndagar och onsdagar kl. 8 f. m.

Men ej blott de nya järnvägsförbindelserna utan ock andra
omständigheter framkallade i början av 1870-talet behovet av
reformer vid postkontoret här i staden. Stadens fortgående
bebyggelse i östlig riktning avlägsnade stadens centrum alltmer från det
gamla posthuset, och den växande folkmängden — ökad med 50 %
sedan år 1860 — åtnöjdes ej mer att ha postkontoret i en avkrok.
Kontoret måste därför år 1873 flyttas till förhyrd lokal vid Östra
Agatan, och det gamla posthuset såldes samma år till enskild
person (dåv. akad.adj. Edv. Clason). Därmed var dess historia all.

Men ännu står det gamla huset där uppe i backen, av den
nye ägaren tillbyggt, delvis om- och påbyggt, men dock välbehållet.
Med anor från Olof Eudbecks tid och efter 1 ¼ sekel i statens
tjänst, är det ett fornminne, värt att äras och bevaras i
kommande tider.

1 Den ringa frekvensen på Stockholms-diligensen bestyrkes av följande anekdot:

Då debatten pågick om behovet och räntabiliteten av norra stambanan till

Uppsala, yttrade en konservativ gammal man den mening, att tillräckligt antal

resande med fdget varje dag omöjligen kunde påräknas, då diligensen med sina 7

platser ett par gånger i veckan gick nästan tom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/431/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free