- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / IX /
156

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156 BIDRAG TILL UPPLANDS BESKBIFNING.

Detta för Björklinge församling hedrande föredöme utgör en
skarp motsats till förhållandet inom en stor mängd uppländska
kyrkor, der oförstånd och okunnighet orsakat de gamla
minnesmärkenas förstöring. En ny tid har dock i detta hänseende v randats,
hvarigenom man kan hoppas, att den antydda likgiltigheten eller
förstörelselustan kommer att höra till sällsynthetèrna. Ett
hvit-menadt tempel, afklädt alla prydnader i den oförmedlade ladustilen,
ansågs ännu för få år sedan såsom det mål, till hvilket hvarje
församling sträfvade, och en stor del lyckades äfven öfver förväntan.
Efterkommande skola dock med harm minnas de män, genom hvars
förvållande mången församling gjort oersättliga förluster

Lika vidrigt som vi anse våld mot kyrkogårdarnes grafminnen
vara, lika vidrigt < måste det förefalla hvar och en tänkande, då
graf-stenar utkastas ur kyrkorna antingen till förstöring eller ock, som
ofta Skett, användas till trappor vid prestgårdarnes uthus
Vapensköldars och grafminnens hamnande’på tornvindar eller skräpbodar
har äfven ansetts tillbörligt, ehuru cle ofta förvara minnet af
historiskt ryktbare personer, som dessutom varit den socknens \älgörareT
hvilkens efterkommande på detta sätt lönar godt med ondt. Det
är ej endast de adeliga slägternas minnesvårdar, som varit utsatta
för dessa våldsbragder, utan lika ofta ha det drabbat presternas och
allmogens förfäder Måtte vår tids (bildning snart med sina rötter
tränga in i folkets hjertan, så att allmänheten kommer att anse
såsom en hederssak att vårda förfädernas minnen. Helgerån har af
ålder ansetts föraktligt; bör då ej i vår upplysta tid hvar och en
vara betänkt att låta de dödas ben hvila i ro med de
minnesmärken, som anhöriga ofta med dryga kostnader anbragt till de sinas
hågkomst. Den kyrkliga andakten bör lika litet störas, aritingen
minnet utgöres af ett sköldemärke eller ett enkelt kors: båda
underrätta oss genom sitt stumma språk, att de förvara minnet af en
hädangången.

Men låtom oss nu återvända till ämnet. »Birklinge» i »prouincia
, Norundh» namnes i pergamentsbref 1314 och »Byrklingb år 1316 *).

Kyrkan var ej ursprungligen så stor som nu, emedan hon i
senare tider är tillbygd vid båda ändarne. Hela läugden invändigt
är 139, bredden 31 och murarnes höjd utvändigt 26 fot. Gamla
kyrkans längd var 79 fot. Murarne, 5 fot tjocka, äro af gråsten i
hufvudskeppet och vestra tillbygnaden, men af tegel i den östra.
Vpstra rostet på den gamla kyrkan är ännu väl bibehållet, ehuru

*) Svenskt Diploniatarium del III, n. 1946 (s. 147), n. 2062 (s. 268).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/9/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free