Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
»Åh, den snälla rektorn, jag kunde tro,
att det var han, som rekommenderat mig, han
är då för innerligt rar, och så vackert han
predikar se’n — det verkliga och rena Guds
ord — kandidaten har väl ännu ej hört
honom? Han och Mogren voro alltid så goda
vänner, fast rektorn alltid skämtade med
Mogren, för han var så mager, men Mogren sa*
alltid» —––––
¾ Berg var icke angelägen att höra hvad
t salig Mogren sade, utan frågade, om han kunde*
"få se rummet. Fru Mogren blef synbarligen
stött, men skyndade dock att ledsaga Berg
*till rummet, som var ganska stort och väl-
möbleradt. Då priset ej var obilligt, beslöt
Berg, i trots af den motvilja värdinnan ingaf
honom, att hyra rummet och sade därefter
tvärt farväl.
»Af den där tvärviggen få vi ej mycken
glädje, det säger jag eder, flickor», sade fru
Mogren efteråt till sina döttrar.
När Berg intagit sin middag på
stadshotellet, gick han in i kaféet för att dricka
en kopp kaffe. Där var nästan folktomt;
endast »lärarnas bord» var upptaget, och
därifrån hördes ett högljudt samspråk. Berg
igenkände sina kollegiales, blef af dem igenkänd och
anmodad att slå sig ned vid deras bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
