Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Men genast blefvo lärjungarna ointresserade och
ouppmärksamma; den gamla olusten smög sig
öfver dem, och efter en kort tid måste Berg
ånyo medgifva att läxboken tills vidare lades
åsido.
Den gamla olusten! Ja, det rådde olust i
landet, olust i skolorna. Där fanns ingen
arbetsglädje, och det var ej heller underligt.
Pojkarna kände på sig att deras ungdomstid
förspilides på inhämtande af en massa
onyttigheter; lärarna, åtminstone de mera intelligenta,
hade den smärtsamma vissheten, att deras
arbete, regleradt af slentrianmässiga och
oprak-triska bestämmelser, var på det hela taget, om
icke fruktlöst, så åtminstone mycket litet
gifvande. För de mera samvetsömma — dessa
voro tyvärr ett fåtal — var detta en källa
till ständig grämelse.
Berg kände också, att det låg fiendskap
i luften, som han inandades. Rektor Nordlöf
var ofta inne och åhörde hans lektioner; såg
för öfrigt ut som om han gick och vädrade
något irrlärigt, ty hans ögon voro mer än
vanligt utstående och förvånade. Garfvare
Strömbom hade en dag antastat rektorn på
gatan och frågat hvad det var för »djäfla
nymodigheter», som nu för tiden predikades i
skolorna, samt talat om att hans pojkar
kommit hem och berättat att växterna hade både
smak och känsel. Det hade den nya magis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
