Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
tern, Berg »eller hvad f-n han hette», sagt.
Rektor Nordlöf strök fundersamt sitt svarta
skägg och undrade, om icke pojkarna
»missuppfattat» kandidat Berg; lofvade emellertid
att taga närmare reda på saken. Han ville
ej vända sig direkt till Berg själf utan gick
till adjunkten Barckander, som hade laudatur
i botanik i gamla kandidaten, och frågade honom,
om det var sant, att växterna hade smak- och
känselsinne. Barckander, som icke öppnat en
vetenskaplig bok på de sista 20 åren, trodde
först att rektorn ville drifva med honom, men
en forskande blick på rektorns ansikte, med
dess ängsligt spörjande ögon, öfvertygade
honom att rektorn menade allvar. Barckander
log ett bredt föraktfullt löje, mumlade något
om att snart finge man väl höra talas om att
äfven stenarna hade smak och känsel, hvaraf
rektor Nordlöf drog den slutsatsen att antingen
Berg eller pojkarna Strömbom pratat dumheter.
Emellertid kände han sig intagen af
misstroende mot Berg och beslöt att noga gifva akt
på honom.
Med sina yngre kolleger stod Berg på god
fot; de äldre däremot betraktade honom med
misstänksamma blickar. . Han söp inte,
vårdslösade inte sin yttre person; därför fick han
vedernamnet »Stockholmssnobben». Med sin
värdinna, änkefru Mogren, och hennes båda
döttrar hade han redan från början kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
