Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
att »handtera folket». När Sven Johan
Strömbom blef gammal och skröplig, öfverlämnade
han, som ej hade några anhöriga, mot ett
årligt underhåll hela affären åt sin verkmästare.
Efter ett par års förlopp dog gubben
Strömbom, sedan han på dödsbädden anmodat sin
efterträdare att upptaga det strömbomska
namnet. Hvilket denne också gjorde.
Det fanns illasinnade och afundsjuka
personer, som påstodo, att benämningen selfmade
icke passade riktigt in på Anders Strömbom,
eftersom han på ett rentaf underbart sätt blifvit
tagen under armarna och upplyft på maktens
och rikedomens tinnar. Men då framhöllo hans
vänner att han dock tjänat sig upp från
springpojke till verkmästare och att det var genom
sin duglighet som han kommit i besittning af
en vinstgifvande affär.
Och Anders Strömbom var onekligen en
duktig karl. Han hade händer som släggor
och de bredaste axlar i hela staden, just sådana
axlar, som behöfdes för att tränga sig fram
genom en kompakt hop af konkurrenter, skuffa
dem åt sidan, så att de blefvo liggande utan
att kunna resa sig mera. Andra konkurrenter
köpte han — det var en erfarenhet han gjort
att man för pengar kunde köpa allting, icke
blott varor utan äfven själar.
På detta sätt trängde han sig
oemotståndligt fram till den ena posten efter den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
