Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
hördes rektor Nordlöfs myndiga stämma.
Rektorn, som ej spelade, satt i en soffa
tillsammans med teologie lektorn, en liten spinkig
herre med blekt, finnigt ansikte och oroligt
irrande ögon. Han gick och gällde, ehuru
alldeles oförtjänt, för att sympatisera med den
moderna riktningen inom kyrkan och stod
därför på spänd fot med Lindenstam.
»Jag skulle vilja säga», hördes den lille
lektorns gälla röst, »icke från Gud, men från
vår kristna tro.»
»Det är väl detsamma», röt Lindenstam,
som ej tålde någon motsägelse, »öfverger man
det ena, så öfverger man det andra.»
»Förlåt mig, bäste broder, men»––––––
Prosten, som kände sig styrkt af rektorns
bifall, röt ännu en gång: »Felet är att vårt
folk öfvergifvit Gud!» Och rektor Nordlöf
hviskade i sin kollegas öra, att tid och rum
ej voro lämpliga för en teologisk diskussion.
Men prosten hade fått blodad tand. Han
var rödare i synen än vanligt, och hans
händer darrade, när han blandade korten.
Dessutom satt han med otur i spelet, hvilket ökade
hans ilska.
»Ha vi inte dagligen bevis på det
afkrist-ningsarbete, som öppet eller i smyg bedrifves
ej blott af socialdemokrater utan äfven af de
s. k. liberala? Det är sak samma, om det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
