Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
adjunkten! Ät, kära borgmästare! Håll dig
framme, Sahlberg! Hugg in, Nordlöf», dessa
uppmaningar, ofta beledsagade af ett
godmodigt »Här är godt om Guds gåfvor! Nog
räcker det alltid, och mera finns i köket».
Och ständigt var värden på språng med höjdt
glas för att »trycka» sina gäster och uppmana
dem att »trycka» hvarandra.
Stämningen blef allt högre i den
upphettade, af vin-, matångor och
människout-dunstningar fyllda salen, de framfusiga och
oförskämda blefvo ännu mera högröstade, och
äfven de blyga och tillbakadragna blefvo
medvetna om sitt människovärde och började
anslå en morskare ton. Unga, blyga
extra-lärare, som i det hvardagliga lifvet voro skygga
som dufvor, började disputera med äldre
ordinarie kamrater och tala om föråldrade
undervisningsmetoder. Rektor var ej längre den
fruktansvärda uppenbarelse, som med ett
penndrag kunde förstöra en ung mans framtid,
han var här en helt vanlig människa, en halft
komisk figur med sitt långa svarta skägg och
sina utstående ögon, i hvilka det förvånade
uttrycket delvis fått lämna rum för ett
skimmer af innerligt välbehag. Och själfva
inspektor, prosten Lindenstam, som var så
imponerande, när han vid årsafslutningarna höll
sitt stora tal mot tidens ondska och varnade
för den öfverhandtagande materialismen, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
