Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
i kväll med sitt röda, upphettade ansikte, där
.svettdropparna pärlade, närmast intryck af en
gammal gemytlig källarmästare, hvars tankar
aldrig stego högre än krogsalens tak. Och
stadens riksdagsman och politiska visdomsljus,
den lille puttefnaskern till borgmästare, som
ständigt gick omkring med en min à la
statsminister, blef en helt vanlig juristtyp, hvars
akademiska meriter granskades med
skoningslös skärpa.
Sorlet steg allt högre — men då hördes
ett starkt klirrande ljud. Det var värden, som,
bred och myndig, trädt fram till bordet och
nu påkallade gästernas uppmärksamhet.
Fabrikör Strömbom var ingen talare, men
han talade gärna och åhördes alltid med
aktningsfull uppmärksamhet. Han hälsade
gästerna välkomna och tackade dem därför
att de »gjort hans hus den äran». Särskildt
vände han sig till läroverkets rektor och lärare,
som hedrat honom genom att infinna sig
tämligen mangrant och hålla till godo med hvad
huset förmådde. Därefter öfvergick han — det
var en liten svaghet hos honom — till att
tala om sig själf. Han var en det praktiska
arbetets man. Men det fanns ett annat
arbete, det som hufvudsakligen utfördes med
hjärnan, och äfven detta hade ju ett visst
berättigande. Han, det praktiska arbetets man,
var den förste att erkänna detta. Lärarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
