Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
hvaraf denne utfärdade ett dekret att
målaremästare Svartengren skulle väljas. Så blef det
också; Jonsson fick blott några stänkröster.
Detta var ett hårdt slag för Jonssons
fåfänga. Han blef både ledsen och arg. I
förstone funderade han på att ställa till med
något slags opposition, men snart insåg han det
lönlösa härutinnan. Med fördubblad ifver ägnade
han sig åt sin privata låneaffär, säker på att
den dag en gång skulle komma, då man skulle
bättre uppskatta »rika Jonsson», såsom han redan
nu började benämnas. Och han fortfor att
krypa för rektor och lektorer, förakta de öfriga
lärarna och hundsfottera pojkarna, isynnerhet
dem, som låtit sig födas af mindre
inflytelserika föräldrar.
Jonsson blef ej stadsfullmäktig, men han
var ändå en makt i samhället. Detta berodde
delvis på hans låneaffär, men i ännu högre
grad på vissa rent personliga egenskaper. Han
hade i sin ungdom varit en stor
fruntimmerskarl, och som väckelsepredikant hade han firat
sannskyldiga triumfer på erotikens område. Nu
hade han visserligen stadgat sig — rektor
Nordlöf var för resten icke att skämta med i dylika
saker — men han fann fortfarande ett stort
nöje i att spraka med unga kvinnor af den
tjänande klassen, tillvinna sig deras förtroende,
ockra på deras hat mot husbondefolket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
