Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
om ursäkt, hvarpå Duvander och han försonade
sig med en extra »bottenfoc^».
Och när ovädret, som vållats af Duvanders
märkvärdiga kostym, var öfver, började man
åter prata i all gemytlighet. Prata om hvad?
Var det vetenskapliga eller pedagogiska eller
politiska eller litterära spörsmål, som sysselsatte
dessa uppfostrare och togo deras intressen i
anspråk? Nej, intetdera. Det var småstadens
skvallerhistorier, kritiska anmärkningar öfver
kamrater och förmän, jämmerfulla betraktelser
öfver den förestående långa vårterminen, det
enformiga knogandet, de usla lönerna, den
ringaktning, hvarmed man bemötte dessa
bildningens representanter, med andra ord, alla
lärarekallets skuggsidor blottades med
hänsynslös öppenhet och skärpa. Det är visserligen
sant, att det var de äldre, som angåfvo tonen,
men äfven hos de yngre röjde sig en betänklig
brist på entusiasm och intresse för tidens
frågor, vare sig dessa rörde deras eget yrke eller
andra förhållanden. De kunde visserligen någon
gång resonera om undervisningen och pojkarna,
men det var i allmänhet detaljer och
oväsentligheter, som berördes; aldrig något utbyte af
tankar om sättet att realisera läroverksstadgans
stolta ord om »den harmoniska utvecklingen
af lärjungarnas anlag och förmögenheter». Och
hvarför inte? Jo, helt enkelt därför att stadgan
själf gjorde sina egna ord till tomma fraser;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
