Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
hvarmed den fullproppade äfven den
oemottagligaste hjärna med tusentals minnessaker,
den hänsynslöshet, hvarmed den förkväfde all
själfverksamhet, all spirande intelligens, alla
individuella anlag — det var den pedagogiska
grottekvarnen, som malde med fördubblad fart
och, utan att bekymra sig om sina offer, gjorde
oss till ett föregångsfolk i Europa.
Men vi återvända till »lärarnas soffa».
Samtalet, som en stund rört sig om
små-skandalerna i staden, hade småningom glidit
in på förhållandena vid läroverket och särskildt
»rektoratet», som Duvander och Thalberg
benämnde sin »höge förman». Duvander hade
nu en ny historia om rektor Nordlöf. Han
hade i slutet af föregående termin åhört en
lektion i filosofi, hvarunder läraren råkat tala
något om Nietzsche. Efter lektionens slut sade
rektorn: »Den där Nietzsche kan jag ej erinra
mig från mina filosofiska studier; var han
samtida med Fichte? Läraren upplyste honom
om, att Nietzsche hörde till vår tid och att
han skrifvit: »Sålunda talade Zarathustra».
»Zarathustra, Zarathustra», upprepade rektor
Nordlöf förvånad, »hvilken Zarathustra?»
Läraren sökte i korthet redogöra för huru det
förhöll sig med Nietzsche, men Nordlöf bara
skakade på hufvudet. »Det är så många
nyheter nu för tiden, att man ej kan följa
med dem alla», sade han. När han så på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
