Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
härvid suckade Jonsson lätt, ty åtskilliga ljufva
minnen från hans gardistlif strömmade in på
honom. »Jag vet hvad dom går för, hr rektor.
Inte vill jag säga något ondt om kandidat
Berg. Nota bene hvad hans uppförande angår,
men, hr rektor, han har» — härvid sänkte Jonsson
rösten till en melankolisk hviskning — »han
har farliga åsikter, det har Mogrensk — fru
Mogren själf sagt. Han är» — — — —
Hvad han var, fick rektor Nordlöf ej veta,
ty till Jonssons innerliga förargelse inträdde en
af lärarna. Jonsson nödgades därför retirera.
Men rektorn följde efter honom ut i tamburen
och ålade honom sträng tystnad, tilläggande
med sin myndiga min: »Den saken skall jag
(stark tonvikt på jag) ordna.»
»Inte ett ljud, hr rektor», sade Jonsson
och försvann med krökt rygg. Men han gjorde
sig genast ett ärende upp till fru Mogren och
talade om alltsammans. Och rektor Nordlöf
hade i sin tur ett långt telefonsamtal med
fabrikör Strömbom.
Medan detta försiggick på
rektorsexpeditionen, gingo två unga, sorglösa människor
framåt vägen, som i sakta stigning ledde upp
till den barrskogsklädda åsens krön, som den
följde ett stycke för att sedan fördjupa sig i
de skogklädda vidderna därbakom. Hvad allt
de hade att tala om! Berg berättade om sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
