Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
af fru Mogren, så lär det nog bli, så att säga,
ett styft arbete.»
»Med fast vilja och ett kärleksfullt
sinnelag kan man uträtta underverk, förstår
Jonsson.»
»Mycket riktigt, hr rektor, mycket riktigt.
Men hjälper inte det, då vete f-n»––––––
Jonsson tystnade förskräckt, ty han hade åter
fallit offer för sin syndiga vana att svära.
Men rektorn satt tankfull och strök sitt skägg,
hvarför han ej observerade Jonssons återfall.
Denne passade på tillfället att försvinna med
en djup bugning.
I trots af skvallret och de giftiga blickarna
fortsatte Berg och Aina sina promenader.
Makarna Strömbom höllo god min; visserligen
kunde fabrikören någon gång visa prof på
dåligt humör, när han träffat någon vän, som
»i all välmening» fäst hans uppmärksamhet
på förhållandet mellan de båda unga eller
skämtande frågat honom, om han finge
gratulera till »den nya mågen». Då vardt
Strömbom arg, och när han kom hem, urladdade
sig hans vrede öfver den hulda makan, som
dock helt lugnt förklarade att hon ingenting
hört och att hon hade annat att göra än
»springa och vakta Aina i hvarje krok. För
resten», tillade hon, »är Aina så pass gammal,
att hon vet hvad hon gör. Hon tycker att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
