Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
»rika Jonsson». Det var så att man kunde
kre-vera af harm. Men Jonsson hade föresatt sig
att vara tålig, viss om att hans dag en gång
skulle komma.
Vaktmästare Jonsson hade alltid haft en
svagt utvecklad pliktkänsla. Han hade
alltid hyst en viss motvilja mot allt ordnadt
arbete, isynnerhet om det var en smula tungt
och ej gaf en lätt och snabb förtjänst. Denna
motvilja hade blifvit ännu starkare, sedan han
börjat blifva till åren; han ansåg det rent af
vara sin skyldighet att så mycket som
möjligt undandraga sig sina plikter eller vältra
dem öfver på andra. Som han var mycket
»snedig», som dansken säger, lyckades detta
honom ofta; skolans eldare, som var skyldig
honom pengar, fick på sin lott en dryg del
af vaktmästaresysslorna, ty Jonsson blef
alltmera upptagen af enskilda inkomstgifvande
uppdrag. Snart hade han drillat det därhän,
att det enda han hade att göra var att hämta
rektorns post; detta gjorde han gärna, ty han
fick då tillfälle att snusa och passiara med
vaktmästarna från stadens olika verk och
inrättningar. Af sina kolleger bemöttes han
med en viss aktning — i synen, ty när han
vändt dem ryggen, kallade de honom
»blodsugare», eller använde de någon annan lika
treflig benämning.
Lärarna hyste visserligen den ganska väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
