Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
grundade uppfattningen, att Jonsson var en
lathund, men då rektorn alltid tog Jonsson i
försvar och hänvisade till hans ålder, lät man
sig merendels nöja och fullföljde icke de
framställda anmärkningarna. Detta gjorde
Jonsson ännu försumligare, på samma gång hans
öfvermod växte. Han betraktade
vaktmästaretjänsten som en bisyssla, hvilken han skötte
på lediga stunder, och ägnade sig med
fördubblad ifver åt sin privata lånerörelse och
sina jobbareaffärer. Dessutom var han
mycket anlitad vid festliga tillställningar i
samhället och visade sig ofta dimmig i ögonen
vid morgonbönen på läroverket.
En oroväckande förändring i Jonssons lugna
och behagliga tjänstgöring hade emellertid
inträdt i och med Bergs anställning vid
läroverket. De naturvetenskapliga rummen och
samlingarna, särskildt kemiska laboratoriet,
befunno sig i ett bedröfligt skick. Rektor
Nordlöf, som hyste en fördomsfull teologs
ringaktning, för att icke säga fientlighet,
gentemot naturvetenskaperna, hade ingenting gjort
för att rycka upp det biologiska studiet,
hvilket han i allmänhet ansåg tämligen
öfverflödigt. Jonsson var naturligtvis af samma
tanke, för så vidt han därigenom befriades /
från skyldigheten att rengöra rummen och
samlingarna. Öfverhufvudtaget ansåg Jonssor¾
all rengöring vara ett slags »fjäsk», som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
