Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Rektorn reste sig upp till tecken att
audiensen var slut. Berg bugade sig och gick.
Ute i tamburen stod vaktmästare Jonsson.
Om han lyssnat till samtalet mellan rektorn
och Berg, är ej godt att säga, men han såg
lycklig ut, den hedersmannen, då han efter
en ödmjuk bugning för Berg gled in till
rektorn.
Berg gick ner till Ling på aftonen och
relaterade hela förloppet af rektorsförhöret.
Han tillade några häftiga ord om huru
odrägligt det var att på detta sätt hämmas och
trakasseras i sin verksamhet.
Ling log sitt vanliga spefulla leende.
»Min kära bror», sade han slutligen, »du
har ännu ej hunnit sätta dig in i den tanken
att du som lärare blott är en dressör och att
läroverket är en dressyranstalt. Du skall
dressera lärjungarna så, att de blifva icke
själfständiga och tänkande medborgare, utan
lag-och auktoritetsträlar, ämbetsmannamaskiner, som
arbeta utan att gnissla, som finna sig i allt,
aldrig kritisera, vörda det bestående, hur
orättfärdigt det än är. Kan du ej förstå, att den
dressör, som vill göra dressyren litet mera
mänsklig eller förnuftig, utsätter sig för starkt
misstroende. Jämnstrukenhet och rättrogenhet
borde inristas på hvarje läroverksbyggnads
fasad.»
»Jag inbillade mig ändå», sade Berg, »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>