- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
3

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rörde han vid hattbrättet och sade med mjuk,
böjlig stämma.

— Käre, upplys en fattig resenär, hur långt
han har kvar till Tvärmora skolhus?

Körsvennen, en äldre bonde, som trots
sommarvärmen lindat en tjock ylleduk flere hvarf kring
halsen, höll in hästarne och tittade stint på
vandraren utan att svara.

Denne förstod, att hans fråga ej blifvit hörd
och upprepade sina ord om möjligt ännu mjukare
och vänligare.

— Ge mej si, svarade bonden och drog i
tömmarna, hvarpå han efter en stunds tystnad
funderande återtog — nog ä de’ en dryg mil — han
gjorde ett kort uppehåll tydligen för att
öfvertänka, ifall det gick an att begagna det vanliga
tilltalsordet »han», men den frågandes snygga
dräkt och bestämda sätt gjorde honom tveksam,
och därför fortsatte han slutligen med särskild
tonvikt på titeln — herrn har igen dit.

— En hel mil, ä ni säker på det?

— Säker? — Hå fattigt...

— Jaså. — Missräkningen gjorde
fotgängarens röst skarp och han höjde käppen för att
häftigt stöta den i marken men hejdade sig genast
och frågade mildt: — Kanhända ni, käre vän,
tillåter en uttröttad broder att åka en bit med er?

En halft misstrogen, halft nyfiken blick mötte
honom, bonden var synbarligen förundrad öfver
hans cirklade uttryckssätt och kväfde ett leende i
sitt stripiga skägg.

— De’ går väl för sej, svarade han emellertid
— ja’ ska’ just åt de’ hållet ja’ me’.

— Tack broder! — Mannen tog plats på
brädan bredvid körsvennen, som genast lät hästarne
falla in i sin vanliga lunk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free