Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan att någondera af de bägge åkande
yttrade ett ord, rullade vagnen öfver den hårda vägen
efter sig rörande upp en bred strimma hvitt damm,
som muntert hvirflade om i solgasset, tills det på
nytt sjönk ned och vägen åter låg där jämn, hvit
och orörlig.
Bonden var nyfiken, det märktes på hans
täta sidoblickar, men han vågade ej fråga sin
granne, hvem denne egentligen var, ehuru orden
brände hans tunga. Det förvånade honom att
hafva träffat en svartklädd karl ensam på vägen,
så mycket mer som han, trots den halft
prästerliga dräkten, ej lyckades sluta sig till hans yrke.
Dessutom låg det någonting af själfplågare i
främlingens drag, och detta, som bonden ej förstod,
stötte honom. Han började tycka, att karlen såg
högfärdig ut, och förargade sig öfver att ha låtit
honom åka, då det varit så bekvämt att affärda
honom med ett kort nej.
— Ni ser på mig, tror jag, sade mannen, som
gifvit akt på hans spörjande blickar.
— Ja, inte ä’ de’ fritt inte, medgaf bonden
och tillade sedan med ett förnöjdt grin. — Ä’
herrn skollärare, ja’ tyckte herrn skulle te
skolhuset?
— Nej, dit ämnar jag mig icke, jag stannar
hos Per Olsson i Tvärmora.
Efter detta svar begrep bonden mindre än
någonsin, hvem den andre var, och teg en stund.
Men snart blef nyfikenheten för stor, och
öfvervinnande sin blyghet frågade han.
— Hva’ ska’ herrn göra ve Per Ola’ då?
— Jaså, ni känner honom?
— Måtte väl de’, ja’ ä’ hemma i Tvärmora,
ja’ me’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
