- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
5

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nej? Då kanske ni vill lämna mig några
närmare upplysningar om byns invånare.
Eftersom jag ska’ hafva min verksamhet just i dessa
trakter, kan det inte skada att få veta så mycket
som möjligt om menniskorna å... Ett egenkärt
leende spelade kring hans mun, då han märkte
bondens min, men så erinrade han sig, att han
ej sagt sitt namn och tillade i en ton, som skulle
vara ödmjuk, men som i stället lät högdragen.
— Jag heter Mörk, Johannes Mörk, å ä utsänd
af »Lag- och Evangelieförbundet» för att i min
ringa mån sprida sanningens ljus kring dessa
bygder.

— Hå hå! — Bonden hvisslade långdraget,
och ett visst förakt, som han knappt bemödade
sig att dölja, lyste fram genom hans utrop. — Han
ä’ en tocken där kolportör — nu brydde han sig
ej längre om att säga herre.

— Ja, jag ä’ en af dem, som herran i sin
outgrundliga godhet utvalt att förkunna ordet om
hans enfödde son, vår frälsare. — Kolportörens
röst klingade så len och blygsam, att ett mer
öfvadt öra än körsvennens däri svårligen skulle
funnit annat än en tyst bön om förlåtelse för
dessa dryga bönder, som segt kämpade mot nåd
och förlossning, men det hvilade också litet hot
på botten deraf; det var, som om Johannes Mörk
känt sig för säker på sin sak att öppet vilja
förebrå den andre hans ringaktning.

— Ska’ han bo hos Per Ols’? fortsatte
bonden i sitt förhör betydligt säkrare än förut.

— Ja, han upplåter en kammare åt sin guds
ringe tjenare. — Hur dan karl ä’ Per Olsson
egentligen?»

— Å han ä’ läsare, förstår sej, å så super han
lite smått. Annars ä’ de’ ingen fara me’ honom.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free