- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
10

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sväljde det åter; det var för varmt att
munhuggas nu midt på blanka eftermiddagen och för
öfrigt var det nog ingen lätt sak att disputera med
en karl, som naturligtvis ej gjorde annat än läste
sin bibel. Han mumlade halfhögt några ord,
hvilkas mening Mörk ej fattade, och försjönk på nytt
i sin dåsiga tystnad.

Mer af vana än af egentligt behof att föra
honom in på den rätta vägen hade Mörk
framkastat sin varning, ty han kände sig allt annat än
nitisk — för tillfället. De tankar, den lede
frestarens bländverk, som nyss anfäktat honom, voro
svåra att hålla på afstånd. Det lockande, som
alltid för den medellöse ligger i vissheten om
ekonomiskt oberoende, ville icke vika, och låg det
då någonting orätt i att eftersträfva denna världens
goda? Det var ju tydligt, att en man sådan som
Johannes Mörk skulle använda sin förmögenhet
i den rätta sakens tjänst. I så fall var det ju
ingenting syndigt att drömma sig rik, tvärtom
fanns det någonting upplyftande i den
föreställningen. Guds rike, kringskuret och inkräktadt
på alla sidor, behöfde sina trognas hjälp, och när
Mörk betraktade saken från den synpunkten,
insåg han genast hur berömvärdt det var att sträfva
efter guldet; enbart som guld ägde det för honom
intet värde.

Han log och vände sig åter om i vagnen,
som just rullade öfver en ny backes krön.
Mellan några dammiga björkar såg han på afstånd
storgårdens gula gafvelfönster. Den gjorde
verkligen skäl för sitt namn den der egendomen, hvars
vidder sträckte sig ända från Brosättra utmarker
till Tvärmora hage.

— Om... Mörk rodnade inför sina egna
tankar, men den ursäkt, hans samvete nyss förut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free