- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
17

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

hela möblemanget, men Mörks min förrådde ej,
att han var missnöjd med dess torftighet, han
nickade tvärtom gillande och gnuggade sina
seniga händer. En ringa början är ofta begynnelsen
till framtida storhet.

Sedan han tagit en öfverblick af det hela,
satte Mörk sig på den ena stolen och synade
hvarje detalj så noga, som om hans väl eller ve
berott på att han ej lät någonting, hur obetydligt
det än kunde vara, undgå sig. Han nickade flere
gånger å rad, i synnerhet blef han belåten med
spegeln och de tre eldröda pappersrosorna, men
hans drag mulnade åter, då han upptäckte tvänne
illustrationer ur en tidning, hvilka madam Olsson
af idel välmening med knappnålar fäst i tapeten
ofvanför hans sängplats. Han reste sig tvärt,
gick fram till dem och slet bort den ena, som
han förargad kastade på golfvet. Framför det
andra träsnittet stannade han och knep
granskande ihop ögonen. Det var en vanlig
illustration ur Fäderneslandet framställande påfven på
S:t Petri stol mottagande peterspänningen af en
mängd mer eller mindre karrikerade trogne.

Mörk höjde handen för att rifva ned papperet,
men lät den åter sjunka.

— Du har nått högt, du, mumlade han och
drog i sitt lena skägg men hur länge sitter
du kvar, månn tro? — Han betonade pronominet
du så obeskrifligt elakt, att han måste le däråt,
men leendet var långt ifrån vackert, det liknade
en okynnig apas grin, när hon planlägger ett
elakt puts. Han gjorde helt om, illustrationen
fick sitta kvar på sin plats ofvanför sängen.

Med handen begrafven i skägget och
armbågen mot ena knäet — en ställning, som han
företrädesvis begagnade satte sig Mörk åter

En uppkomling. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free