- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
18

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

på stolen och tänkte. Han stod nu vid en
vändpunkt i sitt lif; det vore kanhända ej ur vägen,
att han begrundade sin ställning och öfverlade.

Men i stället för att skåda framåt, blickade
han tillbaka, i stället för att tänka på den lIjusa
framtid, han så många gånger drömt sig, mindes
han blott ett dystert förflutet, en glädjefattig
ungdom, hvilken lämnat djupa märken efter sig i
ett sinne, som hade mycket svårt att glömma och
förlåta.

Bland tusentals andra hade Johan Andersson
krälat på samhällets botten pinad af ett okufligt
begär att komma upp, höja sig och blifva något
annat, något mer än daglönare och träl. Han
närde redan som gosse ett jäsande hat mot dem,
som gingo klädda i mjuka, rena kläder och kände
ett ilsket förakt för sitt eget mollskinn, dock han
beundrade mer än han hatade de öfre lagrens
fina, hvita hud och begärde endast en sak: att
få bli lik dem. Han skämdes för sina grofva,
brunstekta näfvar och skar tänderna, då han
jämförde sina klumpiga fötter med de utvaldes, och
omedvetet härmade han dem, han trodde sig hata.

Från den stund han stod på gången i kyrkan
för att undfå nattvarden, erhöll han tydliga bevis
på, att det existerar en ofantlig skilnad mellan
menniskor af samma stam. Där stod
kyrkoherdens son främst bredvid gossarne på herrgården
och bakom dem de förmögnare
hemmansägaresönerna, men i sista ledet kom torpar
Anderssons Johan.

Allt det där, som oklart och hopgyttradt
bubblat omkring i gossens omogna hjärna, tog med
ens fast form. Och när prästen läste välsignelsen
öfver de unga, som nu för första gången blifvit
delaktiga af nådemedlen, lofvade Johan Andersson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free