- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
23

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

högljudt uttalade föraktet för spriten hjälpte
honom förbi de första svårigheterna, och så närmade
han sig målet. Visserligen långsamt, ohyggligt
långsamt tyckte han ibland, men ännu var ju
ingen tid förlorad.

Den första skörden af omvändelsens sådd blef
hans befordran till vice korporal; längre hann han
aldrig på den militära banan. Men i stället ådrog
han sig ändtligen kompanichefens blickar. Den
glädje förmannen lade i dagen öfver gardistens
tro, visade Mörk, att han verkligen slagit in på
rätt väg. Så fort han förvissat sig därom växte
Mörks själftillit. För första gången i sitt lif
hade han ej gripit efter en chimär; nåväl, den,
som hjälpt honom, ämmnade han gifva lika godt
igen.

Men ännu var han oviss och vacklande. Ehuru
han envist tillslöt ögonen därför, såg han likväl
de oomvändas hånande miner, och just dessa
oomvände utgjorde det stora flertalet; hade han valt
rätt eller ånyo misstagit sig? Emellertid väntade
han tills vidare.

Och efter en början, som uteslutande hade sin
grund i en listig beräkning, följde en fortsättning,
som mynnade ut i någonting helt annat: Mörk
blef verkligt troende på sitt sätt naturligtvis,
men dock ärligt och uppriktigt. Han ansåg sig
vara en af dem, som kallats till att förfölja
synden och obevekligt kväfva hvarje glädjeyttring;
hans drömmar om makt blefvo gengångare, fastän
i en ny form. Han ämnade blifva en värdig
tjänare åt den herre, som trots sin allvetenhet
skapat syndfulla människor, och lika kall som den
stränge guden en gång dränkt sitt skönaste verk,
lika säkert ville han peka på synd och död. För
honom fanns ej den gudaborne galliléen, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free