- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
27

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

bofasta på orter, där man hoppades att utsädet ej
föll på hällebärget.

Mörk sökte genast en sådan plats. Styrelsens
stränga kontroll hade blifvit honom outhärdlig
och de rikes nedlåtande vänlighet verkade
afkylande; han ville blifva ensam på ett ställe, där han
var den förnämste. —

Och nu var han här för att i morgon börja
verket och väcka den krets, bröderna i styrelsen
utsett till hans verksamhetsfält.

Han skulle göra mer än de andra
predikanterna, rycka upp de försoffade ur sin dvala och
jaga dem in på den smala vägen; med nässlor
ämnade han piska synden ur deras kroppar och
draga själarna från allt verldsligt, för att
handlöst slunga dem i den himmelske fadrens ständigt
öppna famn. Han kände sig stark och ifrig, en
Simson bland Filistéer, och liksom den tappre
hjälten var han kommen att förkrossa i guds
namn. .

Men hur borde han börja, hur?

Mörk reste sig och gick fram till fönstret.
Solen höll på att dala omgifven af röda moln,
som bådade storm och oväder. Voro de måhända
en varsel för honom de där skyarne? Nåväl,
han ämnade trotsa stormen. Med en åtbörd, som
ej liknade någon af hans mjuka, förut inlärda
rörelser, stötte han upp fönstret och lutade sig
ut för att andas. Det var verkligen kvaft inne
i kammaren, ty med landtfolks vanliga rädsla för
frisk luft i boningsrum hade madam Olsson
naturligtvis ej vädrat, fastän hon väntade honom
samma dag. :

Där rätt i söder, knappt mer än en half
fjärdingsväg aflägsen, låg Storgården, hvars fönster
glimmade ännu rödare i kvällsolens sken. Oemot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free