Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
standligt drogos Mörks tankar ditåt. Han
begrep icke hvarför han så envist sysselsatte sig
med vidt främmande människor, deras görande
och låtande angingo ju alldeles inte honom, men
det var likväl omöjligt att slita tankarne ifrån
dem. Mörk ertappade oväntadt sig själf med att
undra, hur rike Lundbergs döttrar sågo ut.
— Sak samma, mumlade han och någonting
af den forne rekrytens lättsinne stack fram under
predikantens allvar, men strax föste han de
efterhängsna tankarne ifrån sig, ty det är mycket
svårt att tjäna både gud och mammon. Nog visste
han att bröderna i förbundet kände den konsten,
men var han ännu så fullkomlig som de? Det
torde snart spörjas, tänkte han och stängde
fönstret för att ej distraheras af något främmande.
— Pet torde snart spörjas.
Han gick ned för att taga emot sina saker,
som ett mjölkbud medfört från stationen, och
betalade- femtio öre för besväret; styrelsen hade ålagt
honom att ej vara allt för njugg med detta
världens goda, åtminstone ej i början.
Halft frånvarande åt han sedan i sällskap med
Per Olsson och dennes hustru sin kvällsvard,
som endast sköljdes ned med några klunkar
källvatten, ty Mörk låtsade ej förstå värdens talande
blickar mot ett litet brunmåladt hörnskåp.
— Broder Olsson, vet du hvad min körsven
heter? frågade Mörk vid måltidens slut, tvingad
af ett inre begär att få höra något nytt.
— Det va’ Karl Per’s i Nedergå’ln, inte
annat ja’ kunde se.
— Jaså.
Per Olsson skrattade tyst medan han benade
sillen på sin tallrik.
— Annars heter hvar annan människa här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
