- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
34

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

— Nä nä, afbröt hon illparigt — men nu ska
Blom inte försöka svänga sej, vi vet allt hvar vi
har honom, de’ kan ja’ säj’an så godt först som
sist. — Madam Olsson fräste till och lämnade
rummet med en tvär knyck på nacken. Den där
Blom kände hon nog. Han var ett kräk, som höll
sig väl med herrarne, det gjorde han, och deville
aldrig bönderna väl äfven om de ibland talade så
vackert och lent till dem. Han sprang prostens
ärenden, prosten, som spelade kort om kvällarne,
vira eller hvad eländet kallades, och rökte pipa
som en turk. Jo jo de voro snygga herrans
tjänare både prosten, komministern och skollärarne,
men nu skulle en ny dag randas.

Hon trafvade vägen framåt upphettad och
förargad. Nog kunde Blom lofvat dem hvad som hälst
alltid, men eftersom han inte ville det, så skulle
de gifva honom lika godt igen en annan gång.

Då madamen hunnit hem, var hon emellertid
riktigt nöjd med sin beskickning; de hade ju för
aftonen fått skolsalen, resten skötte nog Mörk.

Klockan sex på eftermiddagen samlades en
hel mängd folk kring skolhuset. Först af alla
anlände några fattighjon från Brosättra, tre
gummor ledande en blind gubbe och en halffjollig
yngre kvinna med ett dibarn vid bröstet. De hade
velat begagna sig af tillfället för att få göra en
utflykt och slogo sig ned vid dikesrenen snusande
ur gubbens näfverdosa. Några kvinnor visade
sig snart. Tysta, liksom skamsna öfver att de
låtit narra sig hit, stannade de vid grinden,
mönstrade föraktligt fattighjonens grupp eller låtsade
betrakta åkrarne. Efter dem kommo flera.
Antalet gaf mod, grinden öppnades och
grupperna spredo sig kring gårdsplanen. Äfven
fattighjonen reste sig, och då den svagsinta tog plats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free