- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
36

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Fattighusgummorna nego och blinda Olle
harklade sig, men ingen gjorde min af att efterkomma
hans uppmaning.

Mörk stannade i dörren. Ett djupt veck
bildade sig mellan hans ögonbryn, men med en
energisk handrörelse strök han bort det och tillade
mildt och förlåtande, som hade sorgen öfver
deras motsträfvighet gjordt honom mycket ondt.

— Wänner, träden in, ty detta är visserligen
herrans rum. Ingen behöfver vara rädd att af
mig få höra något, som kan rubba hans tro på
den gode guden. Neej då, jag tänker tvärtom
styrka er i herrans fruktan. — Seså, låten ej
afskräcka er, mina dyre vänner, ni få ju sitta å
salen ä’ varm å Ijus, som det anstår ett rum, där
guds ord förkunnas. — Hans stämma klingade
lika vänlig och öfvertygande som en schackrares
enträgna inställsamhet på en marknad, men då
han såg, att godheten ej hjälpte, tillgrep han
raskt ett annat medel och fortsatte i barsk
kommandoton. — Djäfvulen tycks ha förhärdat edra
hjärtan, men jag har här en nyckel, som kan
öppna de hårdaste lås. Tron I ej, att jag vet,
hvarför ni står här packade som sillar i en tunna
utan att vilja stiga in i den sal, där den gode
guden bor. Det onda i ert inre fruktar sig
storligen å det ä svårt att lämna förtappelsens väg å
taga korset uppå edra skuldror, men sannerligen
säger jag eder icke, förstockade syndare, den tid
torde snart komma, då I ångren eder genstörtighet
å under gråt å tandagnisslan tigga om nåd, men
då ä det för sent, ska’ ni få se.

De fnissningar, som företrädesvis från några
unga drängar mött hans första ord, dogo efter
hand bort, och en djup tystnad följde på stojet.
En feg fruktan smög sig öfver de närvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free