Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
— Go kväll! helsade Ersson stelt och stannade
på tröskeln väntande en inbjudning att stiga
fram.
— Gokvälll nickade Karl Persson tillbaka. —
Hva’ blåser de för väder i dag, efter som du ä
ute, Ersson?
— Ån, just ingenting, svarade arrendatorn
undvikande och klef fram för att fatta den hand,
som räcktes honom.
— Såå?
— Go’ kväll, Oskar! — Arrendatorn skakade
hand äfven med sonen i huset, en reslig, Ijuslätt
jätte, hvars grofva lemmar utvisade en mindre
vanlig styrka. ;
— Sitt ner, vet ja ! inföll Karl Persson och
gjorde en gest mot en af de gula
björkstolarne, som i en rad stodo utefter väggen. — Har
du kommit hit, ska’ du väl stanna en stund.
— En ska väl hälsa på mor ock. Go kväll
frua, hur står de te?
— Åhjo tack, hälsan ä me.
— Rätt väl att så ä’.
Det knapphändiga samtalet hotade att
alldeles afstanna, då fru Persson — hon kallades ej
som de andra hustrurna i dagligt tal madam, ty
dels var det någonting i hennes sätt, som
fordrade större uppmärksamhet, dels var hon gift med
byns näst Lundberg i Storgården rikaste
hemmansägare — vände sig till Ersson med en fråga
om hans bägge barns befinnande.
— Hå nu ä de’ ingen fara längre. Doktorn
— gud välsigne honom! — har alldeles botat
nervfebern, sa om en vecka eller så ve pass får
di gå ut igen — Det hade kommit ett vackert
uttryck öfver Erssons grofva, brunbarkade drag,
och han såg tacksamt på fru Persson, som så
vänligt frågat honom efter barnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
