Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
— Jasa, di ä så godt som krya nu, lade
mannen till. — Jaså.
— Ja gud ske lof! — Ersson nickade gladt
mot honom och makade sig närmare bordet för
att stoppa sin pipa ur tobaksskrinet, som Oskar
tigande skjutit fram till honom, och snart bolmade
röken af Malmö vapen ur tre pipor, ty äfven
Karl Persson tände för sällskaps skull sin gamla
svartbrända snugga.
— Nåå, sade Oskar slutligen litet otåligt och
såg frågande på Ersson. Han hade svårt att tro,
att denna infunnit sig utan något egentligt ärende,
och förmådde ej så lätt som de bägge gamla dölja
sin nyfikenhet.
— Ja kommer nu sist från handelsmannen,
svarade arrendatorn och tog pipan ur munnen.
— Nå, hva’ sa’ Johansson för godt?
skyndade sig Karl Persson att fråga, ty det passade
naturligtvis ej, att sonen förde ordet i faderns
närvaro, så mycket mer som en främmande satt
bredvid dem.
— Ånh, han svor en vers öfver läsarne, förstås,
han tål inte den sortens folk.
— De ä väl fler än han, som lider af samma
sjuka. — Karl Persson log och Oskar instämde
genast med ett godmodigt jättebarns naivt
belåtna skratt, som mullrade djupt nere i basen för
att slutligen dö bort i ett långt bloss. — Hör du
mor, vände värden sig till sin hustru — ska’
du inte bjuda på en toddy? Du säjer ju inte
nej för en klunk numera, Ersson?
Arrendatorn log något tvunget åt Karl
Perssons skämtsamhet.
— De’ va’ nu också en fråga, skrattade
han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
