Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
— Om en inte visste genom både psalmbok
å postilla, att trolleri inte finns numera, fortfor
Ersson lifligt — så skulle en tro, att Mörk å
ingen annan dragit hit nervfebern, för den vardt
rakt hans uppkomst. Nå, hur de’ va’, så fick då
ja’ min vilja fram att skicka efter doktorn. I
sista minuten va’ de’, han sa’t själf, å ja tror’en,
för han har botat barna åt mej. Värre va’ de’ för
enkan i Lilltorpet, stackare, hennes ungar ströko
me alla tre, å de fast Mörk sprang där alla dar
å bad å lade på händerna. Neej, mycke tål’ en
men inte allt. — Ersson drog en suck af lättnad
öfver att ostörd hafva fått tala ut, men så tyckte
han, att de bägge andra voro för nöjda, och trots
den tillrättavisning han nyss erhållit, vände han
sig ånyo till Oskar sägande. — Ja, nog har ja’
fått mitt att dras me’, men passa dej du, att inte
du ock får osa brändt horn. De’ kunde allt vara
godt för dej att titta in lite oftare i handelsbo’n,
där får en höra åtskilligt.
— Hva’ menar Ersson me de? frågade Oskar
spotskt.
— Jasäjer inte mer än hva’ hvar man
vet.
— Hva vet di då? —Oskar lutade sig
spörjande fram öfver bordet och såg stint på den
talande.
— Jo, att Mörken hvar dag springer i
Storgåln å . ..
— Nej, nu ä de ta mej tusan nog me
struntprat, afbröt Karl Persson häftigt och reste sig.
— Ja tycker sannerligen, att Ersson skulle hålla
sej för god te å springa me käringskvaller.
— En vet hva’ en vet, återtog arrendatorn
envist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
