- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
63

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

ord för att lägga sina känslor i dagen, men
tungan svek jätten, tala var icke hans starka sida. —
Jo du, mor, du ., . du ... sade han och strök
smekande om än något hårdhändt hennes armar,
men strax därpå blygdes han för sin visade
blödighet; det ligger ej i bondens natur att bära
sina känslor till torgs äfven för sina närmaste.
Oskar gjorde helt om, nickade öfver axeln ett
kort god natt och lämnade salen.

— God natt, gossen min! sade modern blidt
och strök bort någonting fuktigt ur ena
ögonvrån. Sedan satte hon sig vid bordet, stödde
pannan mot händerna och tänkte. De här sista
tre månaderna hade varit stormigal Karl
Perssons lynne var svårare än vanligt, och ofta
brusade han upp utan anledning, skrek och svor åt
drängen och vårdslösade kreaturen, om hvilka
han fordom varit så rädd. Och så kom det här
med sonen, hvars häftighet blifvit ett ordspråk i
trakten. Hon visste nog, hur from och god
Oskar i grund och botten var, blott han ej blef
retad. Alla stötestenar hade hon genom sitt
förutseende lyckats plocka bort från hans väg, men
nu satt hon för första gången rådlös och
förbryllad inför en svårighet, som syntes henne

större än alla andra. — Kanhända är det
Herrans vilja, att vi skola pröfvas, tänkte hon
ödmjukt. — Nå är blott Anna sin ungdomsvän
trogen, så fins ju ingen fara mer. — Hon reste

sig raskt, grubbel var ej hennes sak, ställde de
obegagnade glasen i ett skåp, lade teskedarne på
sin plats och gick in till mannen efter att hafva
släckt lampan.

— I talade om Mörken, hörde ja’, yttrade
hon med tillgjord liknöjdhet.

— Talas de’ månne om annat nu för tiden?
brummade Karl Persson, som redan låg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free