Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
icke ens Mörk förmådde frigöra sig. Han var ej
rädd för egen del, men han fruktade en
sammanstötning med jätten, hvars stridslystnad och vilda
upptag utgjorde byns tacksammaste samtalsämnen,
ty han ville ej sätta den framtid han
eftersträfvade på spel och undvek ängsligt allt, som kunde
göra den mindre säker.
De där tre personerna stodo alla i ett eller
annat afseende öfver honom. De voro af en bättre
materia än han och de andra, det tillstod Mörk
för sig själf, men just det ville han ej förlåta dem.
Mot allt, som stod högre än han, hyste han sedan
gammalt ett ingrodt hat, och de ...de voro högt
uppe på den stege, vid hvars nedersta pinne han
stod, beredd att när som hälst taga ett vågadt
språng uppåt.
Och till slut hade han den förargliga historien
med bönderna i Åsen mot sig.
Något mer än en fjärdedels mil västerut från
Tvärmora läg byn ÄÅsen. Genom småskogen
slingrade sig en gropig, illa underhållen körväg
och den beträdde Mörk en dag för att sprida
sanningens Ijus bland de råa människorna där
uppe. Per Olsson hade varnat honom därför,
bönderna i Åsen voro illa anskrifna till och med
hos sina närmaste graunar i Tvärmora, men Mörk
ville slå ett stort slag och göra sig bemärkt; han
begaf sig modigt på väg.
På en långsträckt sandås, som gifvit byn sitt
nammn, reste sig sex omålade trähus omgifna af
ladugårdarne och uthusen. Det låg någonting vildt
och ödsligt öfver näjden, där de små åkertegarne
voro inkilade mellan hagar och stenrösen.
Mörk stannade ofrivilligt på den halfmurkna
bron öfver bäcken, som under honom letade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
