Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
för mycket af Johanssons elakheter för att ej med
glädje omfatta ett dylikt förslag, men hvarifrån
skulle pängar tagas därtill? Öfverlägset såg Mörk
på dem för att sedan rikta ögonen mot höjden,
och de förstodo honom genast, herren är en stark
hjälpare.
Mörk lät dem behålla sin för hans planer
nyttiga tro, men i hemlighet hoppades han på
förbundet. I värsta fall fick han väl vända sig till
Lundberg, där hade han åtminstome mycket att
säga.
Hvar gång Mörk tänkte på vännerna i
Storgården drog en blodröd rodnad öfver hans ansikte,
han liksom blygdes öfver någonting, men denna
rodnad försvann snart, tillfredsställelsen öfver att
veta sig närmare ett länge åtrådt mål trängde
undan hvarje annan känsla.
Mörk blef allt nöjdare ju oftare han fördjupade
sig i dessa angenäma minnen. Den vördnadsfulla
skygghet, hvarmed han först betraktade
Storgarden utan att våga beträda dess mark, stod nu för
hans sinne som en barnslighet, en nära nog
oförlåtlig dumhet. Men oaktadt sina föresatser
lyekades han ej på en hel månad förjaga denna
skygghet, han var och förblef fattiglappen Mörk, medan
Karl Lundberg stor och väldig tronade inom de
utvaldes gyllenes cirkel.
Först när Storgårdsmamsellerna — som det
anstår en belefvad man kallade han dem alltid
så — med röda ögon gått från hans
bibelförklaring, infann sig den gamla segervissheten. Redan
följande dag stod han bugande i Storgårdens sal
och såg sig forskande omkring.
Ingenting af det han fruktat mötte honom här.
Det rum, hvari han blifvit införd, föreföll
visserligen större än de andra stugornas salar, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
