Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Mörk blef förvanad öfver denna tvära
omkastning och betraktade henne forskande, men då hon
fortfor att fjäsa för honom och inställsamt fällde
några skämtsamma anmärkningar, kände han sig
åter lugn och trygg.
—Hur mår den sjuke? frågade han för att
slippa hennes efterhängsenhet, hvilken föreföll
honom lika motbjudande som hennes orensonliga
vrede.
— JIo tack, riktigt bral Han blef så glad i
går å de’ har kryat upp honom.
— Blef han glad? — Jaså.
— Jaa då. — Marias blick blef lurande och
borrade sig sökande fast vid hans ögon, då hon
med tillgjord bekymmerslöshet fortsatte. — Öskar,
kusin vår i Nedergå’ln, va här me moster, som
I väl vet. Han å Anna ska’ gifta sej på nyåret.
Mörk vacklade och mäåste stödja sig mot
väggen för att ej falla. Hans anletsdrag förvredos
och händerna famlade efter någonting att hålla
sig fast vid.
— Ä I sjuk, Mörk? skrek Maria ängsligt och
grep stadigt kring hans ena arm.
—Åh nej, åh nej, stammade han knappt
hörbart — men . .. men ... hör ni Maria, ni har
alltid varit god mot mig ... varit en trogen
syster i Kristo, menar jag . .. hjälp mig . .. råd
mig . . . jag . .. jag står ensam ... alldeles
ensam ... de hata å förfölja mig ... de strida
mot sin gud ... säg, Maria, ni hjälper mig ...
inte sant? .
Hon förstod ej denna oerhörda smärta och ett
spotskt leende drog öfver hennes ansikte, men en
inre röst sade, att hon var skulden därtill, hennes
medlidande väcktes, och deltagande tryckte hon
hans slappt nedhängande händer. Hennes kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
