- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
110

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

många, många gånger har ja’ sagt åt henne att
gå å höra en smul guds ord, de’ kan ju aldrig
skada, vet ja’, men hon ville inte. Sofi ä’ så
rysligt envis å enveten så. Själf kan ja’ inte
komma ifrån, de’ ä’ alldelns ogörligt för bo’ns
skull, fast ja’ så gärna velat de’.

— Hå kors ...? stammade madam Olsson.

— Ja’en vet nog, att alla trott Sofi om godt,
hå hå ja ja. Men den, som ska’ begagna skorna,
han vet bäst, hvar di klämmer. De’ ä’ förstås
John, den lymmeln, som lIjugit i er en hop
lögner, han ä så fullklappad, den pojken.

Madam Olsson blef så förvånad, att hon måste
sätta sig. ;

— De’ änog inte rätt utåf mej att prata om
mina egna ställningar å förhållanden, fortfor
Johansson med outtröttlig svada — men när en får
lida oförskyldt, vill en också rentvå sej, de’
begriper väl madam lika bra som en ann’, å inte
ä de häller för roligt att bära allt inom sej. —
Vore de’ nå’n mer än madam här, skulle ja’ f-n
anam ... sannerligen inför gud, menar’ja’, inte
säja ett ord, men ja’ vet så väl, att I inte ä’ nå’n
sakramentskad slammertacka, å därför så... Tror
I inte ja’ vet, att Mörken ä’ en bra karl? — Joo
då de’ vet ja’ visst de’. Vi ha förstås aldrig
kommit te’ tals me’ hvarann’, men än kan kon ta’
sej, sa’ slaktarn bar huden på ryggen. — Hör

nu, madam — hm hör nu ..
— Jaa hva’ ä de’ Johansson vill?
— Jo — hm — ähm — tror I man kunde få

säja Mörken några ord enskildt i kväll? —
Johansson drog en lättnadens suck. Nu var det
förlösande ordet sagdt. Han hade oåterkalleligen
stängt vägen för sig och måste göra allt klart
Nu dög det ej att blifva svag, och nog skulle de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free