Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Sven Ersson och visste, att han sprungit omkring
i gårdarne och skaffat sig sitt sedvanliga aftonrus.
Mörk lät ögonen spanande flyga öfver flocken
bakom sig och fäste dem slutligen på en lång,
groft byggd kvinna, som blek och darrande
dragit sig några steg från de andra pinad af
medvetandet om en oerhörd skam. Det var hennes
make, som redlös skrålade en oanständig visa, och
det just då hon i sällskap med de utvalda
återvände från bönen. Hon önskade sig flera famnar
under jorden för att dölja sin blygselrodnad. Om
det blott funnits någon, som hyst deltagande för
henne, men alla rättade sig efter Mörk och
ansiktena öfverdrogos af stränga, ogillande veck.
Ett stycke från predikanten stannade Sven
Ersson under fåfänga färsök att räta ut sin
slankiga kropp.
—Hi hi hi, flinade han halffånigt. — Rart
möte på kvällskvisten, rart möte. Hör du, Mörk,
du, de ä’ ju du, som ska’ skicka mej te helvete,
hva ? De’ behöfver du inte göra dej besvär me’,
min gubbe lilla, en bra karl hjälper sig själf, hi
hi hi.
— Tig förtappade!l dundrade Mörk hotfullt.
— Tig va’ de’ ja, tigl upprepade den druckne
skrattande och försökte härma honom. — Höru
du, de’ borde du säja åt käringen min i stället,
hon tål ve’ en rejäl uppsträckning, för hon låter
allting gå vind för våg där hemma å ger tusan
hva’ ja’ säjer. Nå nå, gör hon de’, så ska’ väl
ja’ ock ha rättighet att få mej en liten
muntrasjon på mitt sätt, begriper du. Hör du, Mörk,
hvar ä käringen, säj? Ser du, ja’ skulle allt säja
henne ett par vänliga ord, ja känner mej just
hågad te’ de nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
