Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
föreföll dem riktigt högtidlig. Men madamen var
för mycket pratsjuk att tiga länge, hon började
snart.
— Får Mörken bara en syndare riktigt i
sina händer, släpper han honom inte, förrän
han blifvit omvänd, så mycke kan en då tryggt
påstå.
Den blida, bleka kvinnan nickade lycksalig
och förhoppningsfull ett:
— Gud gifve, att de’ vore så väl!
Och glöden på spiselhällen falnade och blefvo
aska, god, kraftig björkaska, af hvilken man
sedan kunde bereda lut, som tog äfven de
svartaste och största fläckar ur gammalt linne.
Och uppe på sin kammare kämpade Mörk med
djäfvulen om en förhärdad själ, som våndades
och vred sig under hans hårdhändta angrepp.
Men guds sanna ord äro en stark lut, som
tvättar äfven de girigaste själar rena, och
handelsmannen lofvade slutligen att kasta bort den
gamla, syndfulla Adam och ikläda sig en ny
människa.
Men där nere sutto de bägge kvinnorna
fortfarande och stirrade på veden, som lågorna
förvandlat till aska. Så flammade ett litet kol till,
lyste som ett vargöga mot ärilens sotiga bakgrund
och slocknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
