Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Karl Lundberg instämde ifrigt och erbjöd
ytterligare en pänningsumma, hvilken Mörk dock
afslog, ty alla borde deltaga i templets byggande.
Sjuklingen envisades, det lät nästan som hade han
hoppats att komma himmelriket närmare genom
sin frikostighet, men Mörk sade fortfarande nej,
lika mildt som bestämdt.
— Va’ de’ ingenting annat, tänkte Maria
besviken. Men hon lämnade ej sin plats, hon ville
en gång för alla hafva visshet.
Frågan om bönehuset var snart afhandlad och
en stunds tystnad uppstod. Därefter började Mörk
på nytt ännu mer smekande och inställsamt. Han
redogjorde utan orsak för sin ställning, som han
framhöll betydligt fördelaktigare än den i själfva
verket var. Hans förmögenhet var visserligen
ringa och obetydlig, det medgaf han utan omsvep,
men ...
Maria hörde steg ifrån gården och vände sig
bort för att ej blifva ertappad pa bar gerning.
Men ingen kom, det var blott en af drängarne,
som gått förbi. Hon slungade en gnistrande blick
efter den osynlige fridstöraren och lade åter örat
intill dörrspringan.
» ... å detta ger mig mod att begära din
ena dotter mig till en hjälp i den svåra strid, jag
kämpar mot världens synd å’ köttet», hörde hon
Mörk säga.
Andlös lyssnade Maria för att uppfånga
fadrens svar.
Det kom genast lungt och dämpadt, som om
den gamle länge väntat detta frieri.
— Har i själf talat me Maria? frågade han.
— Marial utropade Mörk och hans stämma
skorrade hånfullt i lyssnerskans öron. — Ingalunda,
dyre broder, de’ ä din yngsta dotter jag begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
