Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
oroa honom. — Jaså hälsningar från Anna, sa’
du. Nå hur lyder di’ då?
— Jag vill tala ve’ Oskar själf.
— Då får du allt vänta te’ framåt midda’stin’,
förr ha vi honom nog inte här.
— Jaså. — Hvar ä han nu då?
— I hagen ve lilla kärret, om du promt ska’
veta de’ ock.
— Tack! — Utan att säga adjö vände Maria
om och gick, och innan Karl Persson hunnit
hämta sig från sin förvåning, var hon redan ute
på landsvägen. Hon skyndade förbi handelsboden
och Per Olssons gård, hon lämnade byn bakom
sig och vek slutligen in på en smal körväg, som
slingrade fram mellan träden i den milsvida skog,
som på alla sidor omgaf Åsen. Snart väckte
dånande yxhugg hennes uppmärksamhet, och djupa
fotspår i snön utvisade den väg kusinen tagit.
— Oskar! ropade hon högt. — Öskar!
— Hå hå hva’ nu då, svarade en bullrande
röst. — Ä’ de’ kvinnfolk i skogen?
— Kom hit får ja’ tala me’ dej!
—Ä’ de’ du, Maria? - Oskar trädde fram
mellan några yfviga granar och stannade
förundrad några steg från henne. - Go’ da’ på dej!
— Kom hit hör du!
— En hinner väl. — Ja go’ da’ igen, Maria,
hva har du för godt att säja, eftersom du
kommer ända hit?
Bakom honom visade sig Nedergårdsdrängen,
som nyfikenheten förmått att följa efter den unge
husbonden.
— Tids nog får du höra’t. — Maria pekade
på drängen och vinkade åt kusinen att komma’
ännu närmare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
